Palestina. Insändare.

Uppdatering av dagens händelser i Israel på denna adress.

Man förstår lätt den finurliga grejen med att uppfinna ordet ”palestinier” för en arab som på något sätt kunde associeras med det Palestinska Mandatet, som England hade fått att ta hand om i San Remo 1922 Samtidigt fick araberna de övriga 99% av det försvinnande Ottomanska Riket.

Skulle man gå efter världens nyhetsrapportering – som tycks drabba det röda området minst lika mycket som det gröna – så är proportionerna de omvända. I Golda Meirs självbiografi från mitten av sjuttiotalet användes ordet ”palestinier” entydigt som beteckning på judar i Mellanöstern, medan araberna var stolta nog att kalla sig araber fortfarande. Palestine Post var den viktiga judiska dagstidningen och så vidare.

Så – om man ser på dagens världshistoria – varför gör palestinaaraberna allt de kan för att få tillbaka IDF (Israels försvarsmakt) till Gaza efter det att de fick ta hand om området helt på egen hand, under ansvar, för 10 månder sedan?

Kan de inte, eller vill de inte ta ansvaret?

Där var många fredsförhandlingar vid och efter Osloöverenskommelsen 1993. Vid varje tillfälle lovade Arafat stopp för terrorism och insamlande av illegala vapen, och han fick land för det. 1994, 1995, 1996 och 1997 – och när Netanyahu blev premiärminister 1996 hade PA, Palestinian Administration – civil kontroll över mer än 90% av palestinaaraberna.

Inte minskade terrorn, inte samlades några vapen in. Tvärtom – Israel gav dem vapen, Olmert till och med gav dom vapen häromdagen!!!

Vi som läser i svenska tidningar har alla till leda hört talas om ”Stor-Israel”, men hur många har hört talas om Stor-Palestina? Alla som lyssnar på de palestinska ledarna på arabiska – Arafats fasplan för att ta Israel steg för steg från 1974 är fortfarande det gällande, det är vad kartorna i de palestinska skolböckerna, betalda av EU, visar. Det är vad palestinagrupperna har på sina kartor och emblem. Och inget har ändrat sig.

Som vi ser i Caroline Glicks senaste ”Olmert doesnt get it” (flera av hennes mycket insatta artiklar har jag samlat på http://israelisverige.no-ip.info/Referensmaterial/index.htm ) så har Hamas och Fatah redan beslutat sig för att i princip gå samman – det är ingen grundläggande skillnad mellan deras filosofier. Fatah är i högsta grad inblandade i den senaste veckans dramatiska händelser, de mördade en ung kille direkt, med skott i huvudet eftersom han var jude. Kanske med vapen som Olmert just har skänkt Fatah – åtminstone kommer de vapnen gemensamt till Hamas-Fatahs användning mot judar.

Så frågan är ju lite oklar men antingen VILL inte palestinska ledningen skapa ett Palestina utan har bara intresse av att skapa ett Stor-Palestina inklusive Israel. Alternativet är att de inte har en aning om hur man ska gå tillväga och inget intresse heller.

Eller också har de fått dåliga vanor. Gaza fick ett stort landområde, med hypermoderna växthus och en industriby och började med att slå sönder alltihop – och all världens hjälporganisationer kom rusande med pengar för att ge dom några påsar mjöl och mediciner.

I det senaste valet fick terrorgrupperna Hamas och Fatah (studera deras fredliga emblem, läs på sidorna och berätta om fredsduvan Abbas, deras ledare) tillsammans 119 av 132 platser, medan marxistgruppen PFLP fick ytterligare 3. Tillsammans 92.5%. Varför har inte ett enda större parti vuxit fram som har som huvuduppgift att stoppa kriget, bygga en stat och öka välfärden?

Värt att fundera på.

Insändare till SDS.

Då både ledare och ett inlägg under Aktuella Frågor var ganska grymt antisemitiska, sände jag en kommentar till Aktuella Frågor, utan någon chans att komma in eftersom jag inte är kändis och inte känner för att vara polerad och väluppfostrad. Såhär blev den:

Sent: den 2 juli 2006 11:31
To: 'aktuella@sydsvenskan.se'
Cc: 'ledare@sydsvenskan.se'; 'per.t.ohlsson@sydsvenskan.se'
Subject: Aktuella frågor och svar

Flyktingar och Israel.

Den 30 juni http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article168847.ece skrev en grupp om problem för palestinaarabiska flyktingar, och utgår från att dessa stackars människor alltid ska leva på bidrag. Varför? Varför anser alla dessa givargrupper det är så mycket intressantare att ge pengar till Israels fiender än till flyktingarna i Darfur, som har oändligt mycket större behov? Som vi vet försökte Israel bygga byar för de arabiska flyktingarna i slutet av sjuttiotalet, för att förvandla dessa flyktingar till icke-flyktingar enligt UNHCR:s principer – FN blev rasande, se UN General Assembly Resolution 31/15 nov 23, 1976, följt av att PLO hotade att döda de flyktingar som lämnade lägren.

Enda anledningen till att de fortfarande sitter i läger nu (när de betydligt fler judiska flyktingarna från arabländerna som kom till Israel ungefär samtidigt, alla absorberades på månader, inte decennier) är eftersom UNRWA och övriga palestinaaraber vill ha det så – de har under 50 år inte gjort ett dyft för att eliminera dessa flyktingars flyktingstatus. Vi ser ofta nog på bild hur flyktingarna används som mänskliga sköldar av terroristerna för sina aktiviteter, bombfabriker och –lager mitt i lägren. Ge palestinierna LÅN, industribyar, sådant som kan göra dom självförsörjande och en chans att bli stolta över något annat än att mörda!

Den 1 juli http://sydsvenskan.se/opinion/huvudledare/article169055.ece skrevs en ledare med titeln ”Bygg broar istället, Israel”. Frågan är hur många gånger de ska vända andra kinden till och hur många kinder de har. När har någonsin palestinaaraberna fått samma fråga? Om man har mer än närminnet kvar, kom ihåg:

Medan Västbanken var illegalt ockuperat av Jordanien och Gaza av Egypten, var universitet där förbjudna; snabbt efter arabernas attack på Israel 1967 och Israels ockupation av dessa områden (i väntan på fredsavtal som skulle avgöra den politiska äganderätten av dessa landområden som hörde till Mandatet Palestina efter det Ottomanska Rikets fall, men som aldrig någonsin har utgjort ett land som hette Palestina) fanns där 6 universitet. Före första intifadan var deras ekonomiska utveckling 7%, före andra intifadan 6%, bland världens högsta, bägge utvecklingarna spolierade av palestinaaraberna själva. Halvdussinet vägspärrar var till för den allt mera plågsamma bilstöldsmaffian av palestinaaraber som israeliska försäkringsbolag levde på.

Israel och USA beväpnade och tränade de palestinaarabiska poliserna – som därefter vände vapnen mot judarna.

Abbas signerade vägplanen förra året, som börjar med att hatpropaganda i arabiska media omedelbart ska stoppas, liksom terror. Inget skedde, snarare tvärtom. ”Fängelsedokumentet” nyligen var till för att ena palestinaaraberna och säger inte ett dugg om Israels existens, utan talar mest om hur fria även massmördare är i israeliska fängelser, att kommunicera. Uppriktigt sagt hade Abbas varit själaglad om Israel eliminerade Hamas och gav honom en ny chans. Ännu bättre – om Israel kunde göra något åt Hamas i Syrien, de mest inbitna Hamas-terroristerna.

I dagens händelser var kidnappningen av Shalit föregånget av 1000 raketer som alla kan döda en familj om de träffar, droppen som fick ett hav att flöda över, vilket förunderligt nog glöms bort. Det tål att upprepas. Att under de senaste 10 månaderna fler vapen och terrorister har kommit till Gaza än under de tidigare 38 åren – varför nämns det inte på svenska ledarsidor?

Svenskarna behöver fler fakta i ärendet, ej fler dimridåer.