När jag har något att säga säjer jag det här, om jag inte säger det någon annanstans. Politik, mera om Asien än om Västvärlden eftersom jag ofta känner mej mindre främmande där. Sometimes English, sometimes Swedish depending on what kind of keyboard and my state of mind.

2006-08-14

Israel och folkrätten

Detta debattinlägg blev självklart omedelbart refuserat av Svenska Dagbladet.

Professor Bjereld har http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_13430610.asp ett antal betänkliga luckor i sitt resonemang om Israel och folkrätten liksom utrikesminister Eliasson. Han har i dagarna sagt att Israel bryter mot ”andan” av FN-beslutet (ej tvingande), medan han är ointresserad av om Hizbollah gör motsvarande. Eliasson, som sitter på delad sits, var glad när han lyckades omskapa FN:s grupp för mänskliga rättigheter mot USA:s vilja, av många länder med skamfilat rykte i frågan – och gruppen har i huvudsak ägnat sig åt att fördöma Israel, inte Sudan och Darfur, inte Kina och Tibet, inte Ryssland och Tjetjenien, inte kvinnans ställning i muslimska länder. Cuba, Pakistan, Saudiarabien och Kina är med, men inte Israel. Därför är Israels brott ”välkända”.

UNESCO har judarnas heligaste plats, Tempelplatsen, på sin bevarandelista sedan 1982, men inte ett dugg har gjorts mot att muslimerna försöker hacka bort alla judiska lämningar från området. Vad hade FN sagt om judarna hade gjort motsvarande i Mecka (ej på världsarvslistan)?

Ordet demokrati bör nog läggas på is ett slag. Vad säger folkrätten om ett krig där den ena sidan har byggt skyddsrum för sin civilbefolkning men inte den andra? Vad säger den om ”demokratiska” val i en miljö som har haft flera generationers statlig och religiös hatpropaganda, till den grad att ungdomarna har förlorat självbevarelsedriften och mödrar villigt sänder sina barn i döden?

”Vägplanen” inleds med ett absolut stopp för denna hatpropaganda – den har intensifierats men EU/Sverige beivrar aldrig detta. I stället betalar EU skolböcker, fulla av hat mot Israel/judar, för palestinska barn.

Israel har översköljts av FN-resolutioner (jämför gärna med arabländerna) – men aldrig ett kapitel 7-beslut, vilket är de enda som är bindande. Däremot är San Remo-beslutet från 1922 folkrättsligt bindande, där hela Mandatet Palestina skulle utgöra ’judiskt folkhem’ medan den återstående 539/540-delen av Ottomanska Riket blev arabiskt.

Fram till 1967 existerade inga ”palestinska områden”, enbart områden illegalt ockuperade, av Jordanien och Egypten och ”palestinier” betydde fortfarande ”judar i Mellanöstern”. En 19-årig illegal ockupation av Jerusalem (förutom de judiska förstäder som började byggas för drygt 100 år sedan) kan knappast bestämma stadens hela framtid. Judarna hade accepterat staden som internationell, ingen protesterade under Jordaniens ockupation, men när Israel åter förenade sin huvudstad sedan 3000 år, under försvarskrig, blev det full kalabalik. Övrig legal ockupation försökte Israel förhandla bort med Arafat, utan resultat. Gaza lämnades helt och hållet – under ansvar – och vi vet hur väl araberna vårdar området. Konstigt att de har råd med enorma mängder dyra vapen men ej mat.

Ockupationen av Golanhöjderna är ett problem, visst, eftersom 80 kvadratkm köptes av Edmond Rothschild 1892 och gavs till den judiska staten några decennier senare av hans son.

Tortyren i arabiska fängelser vill vi gärna höra mera om. Liksom vilka förhörsmetoder som kan vara lämpliga med människor som har varit beredda att offra sina liv för att mörda så många civilpersoner som möjligt, när informationen kan förhindra ytterligare massmord.

Antag att världens ”judeproblem” måste lösas efter andra världskriget – dels återstoden från Europa (fortfarande finns färre judar än före Hitler) och alla från Arabländerna, vilket var ännu flera. Antag att UNHCR fick hand om problemet – de har framgångsrikt omplacerat 50 miljoner (10 gånger Israels folkmängd) som ej har flyktingstatus längre. Placerade i länder med samma kultur, religion, språk och inte mitt i en öken. Israel är då enda möjligheten. Detta skedde nu utan att världen behövde betala en enda krona till UNHCR, placering i vad som 1922 bestämdes skulle vara ’judiskt hemland’.

Tvåstatslösning? Ja, Israel och Jordanien. De mellanliggande områdena har varken visat intresse eller förmåga att skapa en ekonomiskt livskraftig stat, utan det är västvärlden som har försökt tvinga det på dem. Israel började bygga sin första kibbutz och stat för ca 100 år sedan, palestinaaraberna har inte börjat än – och ingen vågar ge dem lån för uppbyggnad.

Till syvende och sist gäller det judarnas överlevnad. Som Irans ledare sa: ”Bra att judarna samlas i Israel för då kan vi avliva dem med en eller två atombomber. Om de svarar med en atombomb försvinner bara några miljoner av oss, en droppe i havet.” Tänk om världssamfundet hade varit lika intresserat av att få stopp på Irans atombombsproduktion som av Israels försök att avväpna en terroristgrupp!

* * *

Inga kommentarer: