Hur det började

För drygt 30 år sedan besökte jag Israel för första gången. Jag tyckte om att ha utländska brevvänner, men om Israel och judendomen visste jag inte mer än vilken medelSvensson som helst. Jag träffade några av mina brevvänner där under en vanlig tvåveckors chartertripp, såg Bethlehem julnatten (enda problemet var att hitta rätt buss bland de ca 200 som väntade vid återresan till hotellet i Netanya), blev hembjuden till några av mina nya vänner, i huvudsak judar vars familj hade kommit från länder i Mellanöstern, från Iran till Marocko, och fascinerades av sättet jag mottogs på. Dessutom var flickorna ruskigt söta. . . .

Hem till Sverige för att avsluta min fil.kand., och för resten av studielånet åkte jag åter till Israel på 5 månader, arbetade på kibbutz, lärde mej grunderna av hebreiskan, och lärde mej hitta på bakgatorna i Tel Aviv när jag efter 3 månader tröttnade på att gå upp i ottan och ut och plocka meloner. Eller rättare sagt - i slutet av perioden körde jag traktor i melonfälten med glada arabiska kvinnor från byarna runtikring som plockade och lade i de lådor som traktorn hade, medan deras döttrar tiggde tuggummi.

Efter att ha fått ytterligare nya vänner och talat och sett, kom jag åter till Sverige och började uppmärksamma skillnaden i vad media här skrev om Israel, och vad jag själv hade sett, hört och upplevt.

Många besök i Israel under sjuttio- och åttiotalen gjorde mig allt mer irriterad över de direkta och avsiktliga lögnerna jag såg här i media, och ännu mer halvsanningar och vad som censurerades bort. I början av åttiotalet, när Israel tvingades in i Libanon för att göra nåt åt Arafat och gängets ständiga mordattacker därifrån (om deras allmänna uppförande kan man få en aning om vid studium av http://www.free-lebanon.com/LFPNews/hobeika_damour/hobeika_damour.html - vilket också ger tips om vad samma människor hade gjort med judarna om de hade haft möjlighet) - en svensk tidning visade ett foto av en libanesisk husruin med kommentaren "detta har Israel gjort", eller något i den stilen. Bilden hade valsat runt i världspressen. En bekant som var soldat i Libanon skickade mej en närbild hon hade tagit av huset, där man såg den gamla mossan på de kvarstående väggarna. Sammalunda kom Röda Korset med uppgifter om hur många araber israelerna hade dödat i södra Libanon - siffror som översteg totalantalet invånare där.

Jag har aldrig någonsin varit "intresserad av politik", men började väl bli så irriterad av de direkta lögnerna som var alltför uppenbara - om ens enda nyhetskälla inte var dessa lögner, att jag började skriva om det i tidningar.

Söker man efter nyheter i svensk press om Israel på t.ex. http://www.eniro.se/ ser man hur otroligt monopoliserande och enkelriktat TT är. Har TT spottat ur sig något om Israel kommer det i några dussin tidningar, där ingen av dessa tidningar har bemödat sig om Pressens Etiska Regler, att verkligen kontrollera att det inte är vinklat på något sätt, vilket är deras moraliska plikt. Många väsentliga nyheter man ser i utländsk (självklart mest israelisk) press kommer aldrig till Sverige. Samma irritation som fick mej att börja skriva om dessa fakta, har nu fått mej att börja skriva denna blogg. Vad som kommer ut från den får vi se. Tid och inspiration, du vet.

Några nyheter jag nyss har läst men som jag inte tror har tagits upp i svensk press:

Israels nya spionsatellit tar utmärkta bilder av både Irans aktiviteter och annat. Detta redovisas i t.ex. Kina på http://english.people.com.cn/200604/30/eng20060430_262356.html

Egypten och Jordanien är emot Israels ensidiga tillbakadragande. http://israelnationalnews.com/news.php3?id=102842

Hittade inte länken till detta, från ett mail från den Kristna Ambassaden i Jerusalem http://www.icej.org/ , som säger att Hamas i smyg har haft möten med bl.a. skandinaver i Damaskus:
Hamas reports meeting with EU representatives
According to the deputy head of the Hamas political office in Syria, Musa Abu-Marzouk, the terror group that controls the Palestinian Authority is holding meetings in Damascus with representatives of European and Scandinavian countries. In an interview with the London-based al-Hayyat newspaper, Abu-Marzouk said that the Europeans' intention for the meetings is to convince Hamas to recognize Israel and give up terrorism - adding that while the group refuses to recognize Israel they are willing to discuss issues related to quiet and stability. According to Israel Radio, a British foreign ministry spokesman claimed that the international community would normalize its relations with the exiled Hamas government if the organization met the conditions set for it. The spokesman told the Palestinian newspaper al-Ayyam that if Hamas decided to accept the Arab peace plan from the 2002 Arab summit in Beirut, it would be recognizing Israel.